Kräsna hundar som matvägrar

Hundar som matvägrar har vi nog alla varit med om. Framför allt om de har blivit matade från matbordet innan! Om din hund matvägrar har vi några råd nedanför innan man gör några drastiska ändringar i hundens kost.

Hunden äter inte men dricker vatten

Om hunden inte äter men fortarande dricker samtidigt som den ger ett intryck av att må bra och rör på sig som vanligt kan detta bero på att hunden matvägrar för att den försöker få i sig något godare. Detta är framförallt vanligt om man matat hunden med matrester. Vem skulle inte matstrejka för att få i sig en smaskig fläskkarré? Om detta händer behöver du inte vara orolig. Det blir en viljornas kamp! En hund klarar sig utan mat i 2-3 dagar utan att börja må dåligt. Så länge du ser till att hunden dricker vatten kan du hålla ut. När den är tillräckligt hungrig kommer den att äta igen. Förr eller senare inser den att den inte kommer att få smaka på den där fläskkarrén och kommer att gluffsa i sig fodret.

Låt inte fodret stå framme

Många låter matskålen stå framme med mat fylld under dagarna. För många kräsna hundar är det som att ha en buffé som alltid är tillgänglig. När maten alltid är tillgänglig blir hundarna förr eller senare kräsna. Ett tecken på en kräsen hund är att den har full kontroll över om husse eller matte kan erbjuda något som den skulle gilla. Om inte kan den bara testa ett par bitar torrfoder för att snart dra sig tillbaka för att vänta på ett bättre erbjudande.

Utfodra under fasta rutiner

Om du ställer fram skålen och hunden inte äter inom en halvtimme, tag då bort skålen. Invänta till nästa måltid skall serveras. Genom att vara konsekvent med detta lär sig hunden att äta på fasta tider och tar då tillfället i akt att gluffsa i sig all mat. Till en början kan en hund som är van vid fri tillgång till mat bli överrumplad över den nya rutinen, och det kan ta lite tid att ta in förändringen. Men även en mycket kräsen hund blir van vid de fasta tiderna. Det är värt att komma ihåg att hundar under naturliga förhållanden inte har konstant tillgång till mat - deras näring beror helt på deras jaktframgång. Fri tillgång till mat är inte normalt eller ens önskvärt.

Hunden äter inte och dricker inte vatten

Om hunden slutar att både äta och dricka, samt har svårt att utföra sina behov, så kan detta vara ett tecken på förstoppning. Ge aldrig hunden laxermedel vid förstoppning, åk omedelbart till veterinär!

2019-02-20 16:42:12

Furry Friends Utfodring matvägrar tips

Blogginlägg från Furry Friends

Så får du din hund att sluta dra i kopplet!

Drömde du om härliga långpromenader tillsammans med din hund, men hamnade i stället i en evig dragkamp? Antingen hänger hunden intensivt längst fram i kopplet och flänger från sida till sida eller fastnar vid varenda doftfläck och vägrar att gå. För många hundägare är det verkligheten och de njutningsfulla promenaderna lyser med sin frånvaro.

Varför drar hunden i kopplet?

Det finns många orsaker till koppeldragande och en av dem är att du helt enkelt inte har tränat tillräckligt! Att gå i koppel är onaturligt för hunden så det behövs en hel del träning. Har du dessutom en stor hund med hög aktivitetsnivå så är det inte så lätt för hunden att göra rätt. Är hunden understimulerad, överstimulerad, stressad, rädd eller i obalans av någon annan anledning så är det ännu svårare för hunden att gå följsamt i koppel. Det är också lätt hänt att hunden råkar lära sig att det lönar sig att dra i kopplet. Om den då och då lyckas dra sig fram till spännande dofter, kompisar eller bara framåt på promenaden så blir det en lönsam strategi för hunden vilket leder till att koppeldragandet förstärks.

Olika hundar har olika lätt för att gå följsamt i koppel och det beror delvis på hundens genetiska förutsättningar. Exempel på hundtyper som kan ha lite extra stora koppelutmaningar är polarhundar som är avlade för att dra släde och drivande jakthundar som ska kunna springa kilometervis med nosen i backen.

Harmoniska hundpromenader

Oavsett hundtyp och träningsbakgrund så finns det goda möjligheter att skapa förutsättningar för harmoniska hundpromenader utan koppeldragande och stretande. Målsättningen är att promenaderna ska vara trevliga både för hund och människa och att båda kan njuta av omgivningen och av varandras sällskap. I det här inlägget delar jag med mig av mina bästa tips för att göra promenaderna njutningsfulla för både dig och din hund!

Koppel och koppelhantering

Det första du ska göra är att se över hundens utrustning. Av någon anledning är ett ”vanligt standardkoppel” cirka 2 meter långt och det ger väldigt begränsad rörelsefrihet för hunden. Tänk dig själv vilken frustration att vara fast i en annan individ med så lite svängrum! Om du i stället skaffar ett 4-5-meterskoppel (eller sätter ihop två vanliga) så får hunden avsevärt mer rörelsefrihet. För vissa hundar kan ett längre koppel vara allt som behövs för att lösa problemet med koppeldragande.

Långkopplet kombinerar du med en bekväm sele så att du inte riskerar att det blir ryck i halsen på hunden. Ryck kan leda till skador, smärta och obehag så det ska du undvika till varje pris.

Tänk också på hur du hanterar kopplet, mjukbromsa hunden och stör inte hunden i onödan med kopplet. Prata med hunden och försök att använda kopplet så lite som möjligt.

Aktivera innan och under promenaden

En vanlig orsak till koppeldragande är att hunden är understimulerad och har överskottsenergi. Genom att aktivera hunden innan och under promenaden så får hunden utlopp för sitt behov av mental stimulans och därmed lättare att gå följsamt i kopplet. Gör några aktiveringsövningar redan inomhus, exempelvis godissök, tricks eller balansövningar. Aktivera sedan hunden regelbundet under promenaden. Då får din hund utlopp för sin energi på ett bra sätt samtidigt som den lär sig att det händer roliga saker hos dig på promenaden. Om du är tråkig och går i din egen värld blir hunden mer intresserad av allt annat och koppeldragandet ökar.

Höja tempot

Många hundar har behov av att röra sig i ett högre tempo än vår naturliga promenadtakt. Kanske kan du ge hunden utlopp för sitt rörelsebehov genom att cykla eller jogga med hunden? Eller ha den lös i inhägnad eller långlina. Om hunden får springa av sig ibland så kan den lättare anpassa sig till ditt tempo i andra situationer. Tänk på att ha en bra sele på hunden och att du tränar upp dess kondition i lagom takt så att den ökade mängden fysisk aktivitet inte leder till skador. Och självklart måste aktivitetsnivån anpassas efter hundens ålder och fysiska förutsättningar.

Låt hunden dra

Ytterligare ett sätt att få hunden mer följsam i koppel kan faktiskt vara att låta hunden dra. Sätt på hunden en ergonomisk dragsele och dig själv ett midjebälte och tillåt hunden att dra i kopplet. Sätt gärna en signal på beteendet, exvis ”varsågod att dra”. Genom att hunden får utlopp för sitt behov av att dra kan det bli lättare att få den att gå följsamt i andra situationer. Dessutom kan du använda dragsignalen för att belöna hunden när den går följsamt i kopplet och då kommer följsamheten att förstärkas.

Hundens promenad

En viktig sak att tänka på är att promenaden i första hand är för hundens skull. Inte bara… men i första hand. Självklart är promenaderna viktiga även för oss hundägare men de är ännu viktigare för hunden. Det är liksom hundens tid att få utlopp för sin energi och sina intressen. Så låt hunden nosa. Låt hunden välja väg. Kanske även tempo. Inom rimliga gränser så klart, du behöver inte låta hunden dra dig in på grannens tomt eller ner i ett lerigt dike. Jag rekommenderar att du så ofta du kan genomför närvarandepromenader som går ut på att du är 100% närvarande i nuet (dvs lämnar mobilen hemma eller i fickan) och följer med din hund ut på upptäcktsfärd. Låt hunden välja väg och följ efter och se på världen med din hunds ögon! Det är oerhört berikande både för hunden och för oss människor.

Nosa/strosa och transport

Dela gärna upp promenaden i nosa/strosa och transport-sträckor. Nosa/strosa har de flesta hundar lätt för; de får lukta på saker i sin takt och stanna upp och titta när något spännande händer. Gradvis kan du även vänja hunden vid transport-sträckor som kan vara lite svårare; kortare sträckor i början och längre efter hand. Vid nosa/strosa anpassar du dig efter hundens tempo och vid transport anpassar sig hunden efter ditt. Transport är perfekt när du ska ta dig från punkt A till B eller när du vill ut och motionera tillsammans med din hund. Transport är något som hunden måste tränas till gradvis. Säg samma sak varje gång, exvis ”nära”, gå en kort sträcka (bara någon meter i början), belöna och slå sedan av på tempot och växla över till nosa/strosa igen. Upprepa då och då på promenaden tills det går lätt att få med hunden på transportsträckorna.

Träna hunden att inte dra i kopplet

Nu har du fått massor av tips på hur du kan minska risken att hunden drar i kopplet. Men du kan självklart också träna hunden att inte dra. När du ska lära hunden att inte göra något så är bästa sättet att fundera på vad det är du vill att hunden ska göra i stället. Och så förstärka det beteendet genom att belöna det. I det här fallet vill vi att hunden ska gå med slakt koppel och det är det du ska fokusera på. Belöna varje gång hunden går med slakt koppel genom att exempelvis berömma med rösten, ge en godisbit, leka med hunden, hitta på en rolig aktivitet eller ge signalen ”varsågod att dra” eller ”varsågod att nosa”.

Lägg grunden för träningen i en situation där det är lätt för hunden att göra rätt, dvs i en miljö utan allt för mycket störningar. Kanske behöver du börja inomhus för att hunden ska klara av att gå följsamt i koppel. Träna i störningsfri miljö tills hunden börjar förstå konceptet att gå med slakt koppel. Sedan kan du varva träning i lätta situationer med träning i lite svårare. Men om hunden inte klarar att gå med slakt koppel så har du gått lite för fort fram och får träna i enklare miljöer ett tag till. Belöna varje gång kopplet är slakt och se till att du hinner ge många belöningar innan kopplet riskerar att sträckas.

Man får ofta tipset att träna koppelgående genom att stanna och vänta ut hunden varje gång den drar i kopplet. Men det ger gärna en jojo-effekt med en hund som springer längst ut i kopplet, kommer tillbaka när du stannar, springer längst ut igen, etc. Dessutom byggs det lätt upp frustration i hunden vilket kan öka svårigheterna med koppelgående. Om du i stället fokuserar på att belöna hunden innan den hinner göra fel så kommer du förstärka det önskvärda beteendet och få en hund som går fint och följsamt i koppel.

Varmt lycka till med träningen! Vill du ha fler tips och råd om koppelgående så kan du lyssna på avsnitt 13 av Hundpodden med Kicki & Tage: Hundlivets tre vanligaste vardagsutmaningar – koppelgående, inkallning och skällande.

/Kicki Fellstenius, Hundpsykolog, Glada Jyckar H-märkt av Sveriges Hundföretagare

Åh nej, nu är fästingarna här!

Hej! Giulia här, Furry Friends egna veterinär!
Fästingar är de vanligaste parasiterna hos hundar och kan leda till infektioner och allvarliga sjukdomar: Lär dig att känna dem, ta bort dem och förhindra dem.

Idag ska vi prata om något som börjar bli väldigt aktuellt för nu börjar de komma fram, nämligen fästingarna!
Fästingar är de vanligaste parasiterna hos hundar och kan leda till infektioner och allvarliga sjukdomar: Lär dig att känna dem, ta bort dem och förhindra dem.

Fästingar är mer vanliga under årets varmaste månader. Om en fästing fastnar på din hund är det viktigt att du vet hur man tar bort dem. Det är också viktigt att känna till vilka förebyggande behandlingar det finns som kan förhindra fästingar hos hundar och även de möjliga sjukdomar som kan smitta våra djur som följd av betten.

I den här artikeln hittar du allt som finns att veta om fästingar hos hundar: symtom, sjukdomar och behandling.

Vad är fästingar?

Fästingar är blodsugande parasiter som kan påminna om väldigt små spindlar. Man kan hitta dom på båda hundar och katter och dem kan fördubbla sin storlek genom att suga blod. Fästingar bor utomhus och är mest aktiva från mars till oktober.

Fästingar kan inte flyga eller hoppa, men de kryper lätt upp och sätter sig enkelt på hunden, när hunden närmar sig. Fästingbett ger inte hunden någon smärta och det beror på att parasitens saliv injicerar in ett bedövningsmedel i huden på hunden. Detta kan också överföra potentiella sjukdomar. En fästing kan sitta och suga blod i 2-7 dagar.

De vanligaste sjukdomarna som en fästing kan överföra i Sverige:

Borrelia
Borrelia är bakterier som kommer från fästingar.
De vanligaste symptomen för sjukdomen är inflammation i lederna, trötthet, feber, dålig aptit och njurproblem, men de flesta hundar blir inte sjuka utan är oftast bara bärare av sjukdomen.

Anaplasmos
Detta är också en bakterie som påverkar både hundar och katter.
Efter ca 10 dagar från fästingbettet kan hunden få feber, trötthet, dålig aptit, inflammation i lederna och ibland kan även magproblem förekomma.

TBE (tick borne encephalitis virus)
TBE är mindre vanligt hos hundar än för människor. Efter upp till 10 dagars inkubationstid, kan sjukdomen ge feber, trötthet, neurologiska problem som kramper och dålig aptit.

Det finns även fästingar utomlands, speciellt i Södra Europa, där det finns andra typer av fästingar som kan smitta och ge andra sjukdomar. Prata alltid med veterinären innan du reser med din hund.

Hur tar man bort en fästing?

Ta bort fästingen så fort som möjligt, för att minska risken för sjukdomar.
Du kan ta bort dem med hjälp av en pincett eller en fästingplockare.
Ta bort parasiten så nära huden som möjligt och börja försiktigt dra uppåt. Var försiktig så att du inte gör skarpa rörelser
Var noga med att få med hela för att inte lämna en del av parasiten kvar under huden.

Förebyggande och behandling:

Det finns många produkter som kan förhindra fästingar och parasiter, såsom tabletter (receptbelagda), spot-on, halsband eller schampon.

Jag rekommenderar alltid att du pratar med en veterinär för att få de bästa råden kring vilken produkt som passar just din hund bäst.

Lycka till!
Leg. Vetrinär Giulia Li Donni

Vår veterinär om diarré hos hund

Ibland får våra små vovvar ont i magen och till och med diarré. Vår veterinär Giulia Li Donni hjälper oss att reda ut vad man ska hålla koll på när hunden börjar må dåligt och hur man ska gå till väga.

Vad är diarré?

Diarré är flytande avföring, som kan variera i form, konsistens och färg. När hunden har diarré behöver den bajsa oftare och det är inte ovanligt att det sker olyckor inomhus eftersom hunden har svårt att hålla sig.

Flytande avföring är oftast inte det enda symtomet en hund har när den mår dåligt från diarré, det kan även förekomma andra symtom som exempelvis kräkningar, flatulens och feber. Om hunden inte är lös i magen ser man vanligtvis inte så stor skillnad på det allmänna tillståndet.

Kan det vara farligt för hunden?

Diarré hos hund kan vara allvarligt om du märker att hunden också blir trött. Andra symtom att ha koll på är blod i avföringen, minskad aptit och uttorkning.

En hund som har akut diarré kan ha allt från milda till allvarliga symtom. Akut enterit kan orsakas av virus eller bakterier, fel kost, snabb kostförändring eller parasiter. Akut diarré är relativt vanligt hos valpar. Valpar kan ha ofarlig diarré utan allvarliga symtom men man bör vara uppmärksam om valpen även får kräkningar, feber, uttorkning samt om hunden är spänd och öm i magen.

Diarrén kan även vara symtom på allergi, tumörer och andra sjukdomar som oftast involverar bukspottskörteln, lever, njurar och sköldkörteln.

Vad man kan göra hemma själv vid diarré?

En hund med akut diarré bör få små mängder dietfoder (dvs. lite fett, mindre protein, högre energi och förändrad fibersammansättning). Detta ska serveras i små portioner mellan 4-8 gånger per dag. Man börjar att ge 50% av den vanliga dagsmängden, därefter ökar man till 75% i cirka 2-3 dagar och slutligen 100% av rekommenderad dietkost i minst 7 dagar. Totalt skadu ge din hund specialkost i 10 dagar. Om du märker att hunden blir bättre kan du succesivt börja blanda i hundens vanliga mat.

Prebiotika kan också hjälpa hundens mage, det finns att köpa som tillskott

Tänk på att hunden behöver vila och dricka mycket när den har diarré.

Man ska alltid hålla koll på sin hund när den har diarré. Börjar den tappa mycket vätska, blir trött eller får feber (>39) och visar på att ha ont rekommenderar jag du att kontaktar en veterinär. Skullehunden ha blod i avföringen eller om den inte vill äta på 2-3 dagar skulle jag även då rekommendera att ni kontaktar veterinär.

Diagnos

När man uppsöker vård vid diarré kommer veterinären göra en klinisk undersökning samtidigt som ägaren får berätta vad som har hänt. Ofta tar man ett blodprov som kan kompletteras med ett ultraljud eller röntgen i buken. På valpar gör man ofta ett avföringsprov för att kunna se om det finns parasiter.

Behandling

När det kommer till behandling är en symptomatisk terapi den vanligaste behandlingsformen. Det är ofta tillräckligt eftersom orsaken till diarrén oftast förblir okänd, speciellt om det är ett virus. En symptomatisk behandling är oftast en kombination av att vätska ges intravenöst eller intramuskulärt, diet och kosttillskott i form av prebiotika.

Antibiotika ges till hunden om det är en bakteriell diarré, det är ganska ovanligt i primär form. Om sekundära bakteriella infektioner misstänks har hunden bland annat symtom som feber och blod i avföringen. Då kan det behövas antibiotika som skrivs ut.

Lycka till!

Med vänlig hälsning,

Leg. Veterinär Giulia Li Donni

En fruktansvärd historia - från Irland till Sverige

Sist ut i vår kärleksvecka vill vi dela denna fruktansvärda historia om fina Zelda. Hon hittades övergiven på Irland ute på landet, springandes med en stor tung stock fastkedjad runt halsen. Men som med fantastiska organisationen Hundar Utan Hem fick hjälp att hitta ett nytt, kärleksfullt hem till Zelda, en 1-årig bordercollieblandning som idag bor hos Linda med familj.

Hur var det att träffa Cass första gången?

Det var omtumlande, vi visste ungefär hur hon skulle se ut och vara enligt beskrivningen som var i annonsen, dvs lite blyg, försiktig och reserverad och se ut som en border collie fast med korta ben. Men mer än så visste vi inte riktigt.
Det var mycket känslor och lite overkligt att ta emot henne på plats när hon kom och sen ta hem henne som en ny familjemedlem. Man blev både rörd och lite chockad. Zelda, som då hette Cass, var rätt cool ändå. Lite försiktig och avvaktande men väldigt mjuk och lugn på något sätt och ändå nyfiken på oss. När vi fick hem henne gick hon runt och luktade och kände sig fram lite försiktigt. Kände som att hon tydde sig till oss ganska snabbt och litade på oss. Det var fint.

Hur skulle du sammanfatta Cass liv från det att du träffade honom första gången tills idag?

Även om vi inte vet exakt allt hon varit med om så är hennes liv med all säkerhet väldigt annorlunda. till det bättre absolut. Hon har fått kärlek och trygghet från första stund. Vi har koppeltränat, miljötränat och jobbat med att bli rumsren samt bygga hennes självkänsla och självförtroende. Och detta har snabbt gett effekt. till det bättre för det mesta även om vissa rädslor lever kvar.
Vi har försökt förstå vad som hänt henne tidigare och känslan är att hon inte blivit direkt misshandlad men kanske totalt ignorerad. hon har förmodligen suttit fast och varit begränsad på en gård utomhus och säkerligen inte kelad och gosad med utan fått klara sig själv. det är ganska uppenbart att hon aldrig gått i koppel, aldrig blivit miljötränad och inte är van vid saker som t ex trafik, alla typer av människor, barn mm.
Idag har hon fortfarande sin personlighet kvar och kan vara lite blyg och reserverad när hon träffar nya människor, men hon känns ändå mycket tryggare och litar på människor i allt större utsträckning än tidigare.
Hon busar och leker gärna numera, älskar sina leksaker och gosedjur, är galen i mat och är alltid hungrig. (förutom frukt och grönsaker som hon inte alls gillar). För oss var det viktigt att bygga hennes självförtroende i början när hon kom och numer kan vi skratta lite åt att det ibland stigit henne åt huvudet då hon ibland känns som det är hon som dikterar villkoren hemma och är lite drottning ;-)
Det vi fortfarande har som lite utmaning ibland är skällandet när det kommer folk, hon känns mycket mer vaktig i sitt beteende mot främlingar än när hon kom, vilket kanske inte är så konstigt nu när hon landat efter dryga sex månader. hon är säkert väldigt rädd om det hon har fått och vill skydda och vakta det såklart.
Hon har ibland även lite problem med nya hundar, speciellt de som är osäkra tillbaka. Men hon har fått nya hundkompisar också som det funkar jättebra med så det är kul. kort sagt så har hon utvecklats enormt och vi är så glada att ha henne hos oss.

Vi vet ju inte riktigt vad Cass har varit med om sedan innan, utan endast det här med stocken vilket är fruktansvärt. Men kan du se någon skillnad på Cass mentalitet och beteende till det positiva, från det att ni fick hem henne till idag när hon bott med dig/er ett tag?
Vi har ju gjort dna test på Zelda och det visar sig att hon har både border collie, beagle och terrier i sig. Vilket vi märkt då det har blivit lite utmaning med instinker som både är vall, vakt och jakt. Detta kan vi skratta lite åt ibland nu när hon landat mer i sin hemmiljö, då kommer ju instinkterna fram mer och mer. Så på sätt och vis är ju det väldigt positivt att hon fått mycket bättre självförtroende och kan vara mer sin egen personlighet och inte så avstängd. Känns som hon är mycket modigare nu i de flesta situationer.
Framförallt lekfullheten och buset har vuxit fram och det känns jätteroligt när man ser så tydligt vad hon gillar och inte gillar.
Hon älskar att lära sig nya tricks och att klura ut svåra problem. Hon använder sin nos mycket och gillar att få sin mat serverad i gömmor och i form av skattjakter inom och utomhus. Hon har lätt för att komma till ro inomhus och slappar gärna, men utomhus är det fullt ös med mycket energi. Hon har lärt sig att komma på inkallning och lärt sig sitt namn och en hel del nya tricks som att hämta leksaker och lägga i korg, high-five, sitt, ligg, stå, vacker tass, skäms, hämta matskålen mm. har även provat på agility på tomten som hon tyckte var kul.
Otroligt smart hund som är snabb på att lära sig.

Varför valde ni att adoptera via Hundar Utan Hem?

Vi funderade fram och tillbaka och det var inte självklart från början. Men när vi läste mycket om olika organisationer och hur det ser ut i världen med alla hemlösa hundar, så kände vi att vi ville hjälpa en hund till ett bättre liv istället för att skaffa valp. För oss var exakt ras inte viktigt utan mer att personligheten och uppfattningen om hunden verkade passa oss som familj, så vi skulle ”klara av att hantera” hunden och kunna ge den ett bättre liv. Jag tyckte matchningen blev fantastiskt bra. HuH var en av få organisationer vi hört mycket gott om och många sa att de verkligen kändes som att de ville hjälpa hundarna och efter lite mer research så kände vi att vi gärna ville adoptera från dom. Och vi är verkligen toppen nöjda med all hjälp och stöttning som vi fått.

Vad skulle du ge för tips till någon som går i tankar att adoptera en hund?

Att tänka efter några gånger innan, ordentligt, eftersom man lätt missar att hunden har ett bagage med sig och att det krävs mer jobb än man kan tro. Vi gjorde mycket research och läste mycket om utmaningar, rädslor, beteendeproblematik och saker som kunde gå fel. Det kändes viktigt för oss att inte vara för naiva inför beslutet eftersom det kändes som ett stort beslut med mycket ansvar framåt. Vi var beredda på att få jobba med eventuella rädslor och beteenden som man kanske inte gör på samma sätt då man adopterar valp från en svensk uppfödare och detta tar ju såklart tid. Med facit i hand så har det varit mer jobb än vi trodde med vissa saker, oftast beteenderelaterade saker och sånt tar ju olika tid att jobba med. Men för oss har det definitivt varit värt det och vi älskar Zelda otroligt mycket, vår lilla håriga, härliga lilla familjemedlem!

Läs Lindas egna berättelse här: https://hundarutanhem.se/halsningar-fran-zelda-fd-cass/

Ett svenskt vanvårdsfall som fick ett lyckligt slut

I samarbete med Hundar Utan Hem:
Möt lilla Viktor, en kärleksfull och pigg kille som inte blivit väl omhändertagen på grund av svår sjukdom i familjen. Där Hundar Utan Hem tog sig an detta fall för att hitta ett nytt hem 💙⁠
⁠
Pernilla blev tillslut Viktors nya matte, och vi har intervjuat henne kring hennes upplevelse:⁠
⁠

Hur var det att träffa Viktor första gången?

- Det var efterlängtat, lite nervöst, hoppfullt och väldigt fint. Jag har två hundar av samma ras sedan tidigare och det fanns ju ingen garanti att Viktor skulle gå bra ihop med dom två. Till en början var det bara en massa skällande och jag blev lite orolig att det inte skulle gå. Men en promenad senare så var dom mest positivt nyfikna på varandra och oron blev till hoppfullhet.

Bilder från Hundar Utan Hem.

Hur skulle du sammanfatta Viktors liv från det att du träffade honom första gången tills idag?

- Han var väldigt lugn av sig redan från början, vilket han fortfarande är.. Dock var han väldigt osäker inför det mesta. Han gick inte i trappor, åt inte ur matskålen, viftade inte på svansen, ville inte gå ut i hundgården på tomten och var skygg inför människor.

Nu har han gjort sig hemmastadd, svansen viftar högt, han är väldigt ivrig inför att få sin mat, han rör sig i huset fritt och springer i trappan både uppför och nedför, han går frivilligt ut i hundgården och vill vara väldigt nära oss i familjen, helst sitta i knäet hela tiden. Han kan fortfarande vara lite avvaktande ibland, han har heller inte riktigt lärt sig möta andra hundar utan att skälla och han blir väldigt sprallig av att se små barn. Men det är sådant vi jobbar med på sikt. Den största skillnaden på när han kom och nu är att man ser och upplever hans trygghet mer. Man ser hur han tar för sig och vågar slappna av. Och det är väldigt fint och det var också det viktigaste för mig. Han behöver inte kunna allt, men att han ska vara trygg är a och o.

Jag läser att Viktor tyckte det var läskigt med plötsliga ljud förut, hur har han utvecklats med hans svårigheter sedan du fick honom?

- Han reagerar på ljud fortfarande, men han skäller inte på dom, mer bara att han lyfter på huvudet och tittar omkring. Vi hämtade hem honom strax före jul och nyår, och med tanke på hur han reagerade på minsta viskning från början kunde man ju tänka att nyår med smällare och raketer skulle bli tufft, men han var lugn hela kvällen och sa inte ett knyst. Och även om han fortfarande är uppmärksam på sådant som händer och låter runt omkring honom så är han väldigt lugn. Betydligt lugnare än dom andra hundarna jag har. Vi har inte aktivt jobbat med detta problem så mycket, det har mer löst sig själv ju tryggare han blivit.

Varför valde ni att adoptera via Hundar Utan Hem?

- Om man kan hjälpa en hund som behöver ett hem så är det en självklarhet för mig. Jag har följt Hundar utan hem länge och tycker dom gör ett fantastiskt jobb och när det dök upp en hund hos dom som kunde passa ihop med mina andra hundar så fanns ingen tvekan om att skicka in en ansökan.

Vad skulle du ge för tips till någon som går i tankar att adoptera en hund?

- Givetvis vill jag att så många som möjligt ska adoptera en hund, men självklart måste man också ha tänkt igenom sitt beslut ordentligt. Så det är väl det första man bör göra, läsa på, förstå vad en hund kräver och vad det kommer innebära för dig osv. Och om du är beredd att lägga ner tiden och kärleken och se det som en tillgång i livet och inte som en uppoffring av annat, så är att adoptera en hund något utav det finaste du kan göra och du kommer inte ångra det.

⁠Läs mer om hur du kan gå tillväga för att adoptera en hund på www.hundarutanhem.se

Bild från Pernilla på Viktor och hans kompisar.

Från Ashton Pound till Täby - En kärlekshistoria

I samarbete med Hundar Utan Hem har vi nu intervjuat hundägare som för en tid tillbaka adopterade en hund från Hundar Utan Hem. Vi har nu intervjuat dessa ägare om deras resa.

Först ut har vi fina lilla Jacob:

Stackars lilla Jacob övergavs på Ashton Pound och det fanns ingen information om hans bakgrund. Jacob blev helt chockad över att befinna sig ensam i den stressiga miljön på poundet. Tack och lov kunde han räddas därifrån och fick sedan bo i jourhem på Irland i väntan på ett nytt hem.

Han hamnade tillslut hos sitt nuvarande kärleksfulla hem hos familjen Eriksson i Täby i Stockholm, och vi har intervjuat matte Anna om Jacob och processen att adoptera en hemlös hund.

Hur var det att träffa Jacob första gången?
- Han var väldigt osäker första gången vi träffades, men så söt han var. En sån fin liten kille som vart med om alldeles för mycket, vi alla ville ju såklart hälsa på honom men han var nog livrädd efter alla gånger han flyttat till olika hem. Han tänkte säkert att detta var ett till hem som han inte skulle få stanna kvar så länge och få tryggheten och kärleken av en familj som han verkligen behöver.

Hur skulle du sammanfatta Jacobs liv från det att ni träffade honom första gången tills idag?
- Han har förändrats så mycket sedan vi träffade honom första gången, han var så osäker på allting i början men han börjar verkligen bli mer trygg med oss. Det är fint att se att han kan slappna av mer och njuta av sitt liv istället för att behöva vara rädd hela tiden.

Varför valde ni att adoptera via Hundar Utan Hem?
- Vi ville ta hand om en hund som behövde ett hem, en hund som vi kunde hjälpa på något sätt. Det finns ju så många hundar som far illa och vi kände att om vi kan hjälpa en liten hund som behöver det skulle det göra en liten skillnad iallafall. För lilla Jacob har livet blivit underbart, han älskar oss och vi älskar honom så otroligt mycket. Att ta en hund från Hundar utan hem ger de möjlighet att rädda ytterligare en hund, så vi har egentligen räddat två hundar ❤️

Vad skulle du ge för tips till någon som går i tankar att adoptera en hund?
- Det är en utmaning, var beredd på att jobba för hundens välmående, det är inte lätt. Ha tålamod, men det är värt det, kärleken man får tillbaka är obeskrivlig, han är en del av familjen och kommer alltid vara. Vi älskar honom villkorslöst ❤️

Resursförsvar - när familjens kelgris förvandlas till ett monster

Det är inte ovanligt att hundar på olika sätt visar att de vill ha föremål, mat, individer eller platser ifred. Den annars så vänliga familjemedlemmen blir som förbytt och visar tänder, morrar eller till och med nafsar mot den som närmar sig. Genom rätt hantering och träning går det att ändra hundens beteende och komma tillrätta med situationen. Men det är också lätt att av misstag förstärka problemet.

Vad är resursförsvar?

Vaktande av föremål, mat, individer eller platser brukar kallas för resursförsvar och kan riktas både mot människor och hundar. Vissa visar resursförsvar kopplat till flera av de olika företeelserna, men andra vaktar enbart exempelvis mat eller föremål. Resursförsvaret kan också vara situationsbundet så att det bara uppstår i vissa sammanhang.

Orsaken till att en viss hund utvecklar resursförsvar kan både vara genetisk, dvs att den har en ärftlig predisposition för att utveckla resursförsvar, och inlärd, dvs att den lärt sig att den inte får behålla sina saker utan måste försvara dem. Inlärningen kan ha påbörjats redan i valplådan om valparna har fått chans att konkurrera om mat eller föremål men din hantering som hundägare spelar också en viktig roll.

Låt hunden ha sitt ifred

I grunden handlar resursförsvar om att hunden är orolig för att bli av med det hen har och det viktigaste för all hantering och träning är att övertyga din hund om att du inte konkurrerar om det hen har. Regel nummer ett är att så ofta det går låta hunden vara ifred med sin mat, sina ben etc.

Det finns en gammal inställning att vi ska kunna ta vad som helst från våra hundar och att det är bra att vänja hunden vid att vi tar ifrån den saker. Men denna inställning kan tyvärr skapa resursförsvar i stället för att förebygga eller träna bort. Tänk dig själv att någon tar ifrån dig det du har i tid och otid. Troligtvis kommer du bli irriterad och göra allt du kan för att få ha dina saker kvar. Kanske går du undan för att få vara ifred och om inte det hjälper kommer du till slut att fräsa ifrån. Detsamma gäller våra hundar!

Det är viktigt att lära både besökare, barn och andra hundar att din hund måste få vara ifred när den äter sin mat, tuggar ben eller ligger och sover. Om du har flera hundar i familjen måste alla få det utrymme och den matro som de behöver. För vissa hundar kan det innebära att de måste äta i var sitt rum och för andra kan det betyda att de behöver någon meter mellan matskålarna. Vissa hundar är helt obrydda kring resurser och då behöver du inte styra upp på samma sätt, men ändå vara lyhörd för små signaler på att någon av hundarna är obekväm.

Om vi inte respekterar hundens resursförsvar så kan det trappas upp och om vi lär hunden att vi inte konkurrerar så kan problemen minska eller försvinna.

Om vi närmar oss så är det något positivt

Parallellt med att hunden får vara ifred när den har något så kan vi också lära hunden att om vi närmar oss så är det för att ge hunden något, inte ta. För att lyckas med det budskapet så är det viktigt att du hela tiden håller dig utanför hundens trygghetszon, dvs hunden ska inte känna någon oro alls över att bli av med det hen har. Var uppmärksam på små små tecken på att din hund blir orolig; att hunden stelnar till, vänder bort blicken eller stirrar på dig, drar sig undan eller ser spänd ut. Om du ser något av dessa tecken så har du kommit för nära.

Träningen går ut på att du på avstånd kastar eller rullar dit något som hunden vill ha, exempelvis en supergod godisbit. Gå därefter därifrån och låt hunden vara ifred. Det är viktigt att hunden enbart får en positiv upplevelse i situationen, dvs inte en mix av oro för att bli av med något i kombination med det positiva. I takt med att hunden börjar lära sig att du inte konkurrerar så kan du sakta minska avståndet till hunden.

Träna in en släppsignal

Ibland hamnar vi i situationer då hunden tar saker som hen inte ska ha. Genom att träna in en bra släppsignal kan du undvika konflikt i de situationerna. Du kan inte träna in släppsignalen i skarpt läge, för den situationen är för svår för hunden att börja i träningen i. I stället börjar du träna i neutrala situationer där din hund inte har något att vakta. Du kan välja vilken signal du vill, men om den signal du använder idag (exvis ”loss”) har råkat bli ”förgiftad” och negativt laddad så rekommenderar jag att du hittar på en ny signal (exvis ”tack”). Träna in släppsignalen i följande steg:

Börja lära hunden att ”tack” (eller den signal du valt) betyder att hen kommer få något gott från dig genom att träna i situationer där det inte finns något annat som stör, dvs när hunden inte har något som den vill ha. Säg ”tack” och släpp några godisbitar på golvet. Hunden behöver inte göra något (dvs i det här steget behöver inte hunden släppa något) utan får godisbiten direkt. Upprepa ”tack” + släpp godis på golvet många gånger, flera gånger om dagen i flera dagar. Det är viktigt att du först säger ordet ”tack” och därefter släpper godisbitarna. Träna gärna på olika platser (olika rum inomhus och även på störningsfria platser ute), men bara när hunden inte har något.
Fortsätt träna ytterligare några dagar som i punkt 1, men börja också peka ut vissa av godisbitarna för hunden. Dvs säg ”tack” + släpp några godisbitar på golvet + hjälp hunden att hitta godisbitarna genom att peka på dem. I det här steget lär du hunden att om dina händer/fingrar närmar sig så betyder det att det finns något gott där. Vi vill undvika att hunden lär sig (eller motverka att hunden redan har lärt sig) att dina händer betyder att du försöker ta ifrån dem något.
Nu kan börja träna i närheten av olika föremål. I det här steget ska det vara neutrala föremål som hunden inte är så intresserad av. Dvs inte tuggben, leksaker eller annat som har högt värde för hunden. Lägg ner föremålet på golvet, säg ”tack” och släpp några godisbitar på golvet. Peka ut en del av godisbitarna, men undvik att röra föremålet. Så fort hunden tittar på föremålet säger du ”tack” och släpper godisbitar. Upprepa många gånger, flera gånger om dagen i några dagar.
Upprepa steg 3, men med ett föremål som har lite värde för hunden, exvis en ”tråkig” leksak. Lägg föremålet på golvet, säg ”tack” och släpp några godisbitar på golvet. Rör inte föremålet, men peka ut några godisbitar då och då så att hunden fortsätter att lära sig att dina händer inte innebär att de blir av med något, utan att de får något. Låt ibland hunden ta leksaken, säg ”tack” och släpp några godisbitar på golvet. Fortsätt att ignorera föremålet och peka ut några godisbitar då och då.
Fortsätt träna med lite mer intressanta föremål. Säg ”tack” och släpp direkt godisbitarna oavsett om hunden släpper föremålet eller ej. Om hunden inte släpper föremålet när du släpper godisbitarna så har du gått för fort fram och får backa lite i träningen.
Fortsätt träna som i tidigare steg, men börja också ta i föremålet med ena handen. Säg ”tack”, släpp godisbitar på golvet, passa på att lyfta och lägga tillbaka föremålet när hunden tar en godisbit en bit bort, låt därefter föremålet vara och fortsätt att peka ut godisbitar på golvet. Om hunden blir orolig eller spänd när du lyfter föremålet har du gått för fort fram och får träna mer på föregående steg innan du provar igen. Prova med ett så neutralt föremål som möjligt.
Varva lek med föremålet med ”tack” + släpp godisbitar. Öka svårighetsgraden allt mer genom att ha intressantare föremål och genom att interagera mer med föremålet. Om din hund tvekar att släppa när du säger ”tack” och släpper godisbitar så har du gått för fort fram. Om hunden inte vill släppa leksaken så är det viktigt att du inte ger någon uppmärksamhet alls till leksaken och i stället försöker skapa intresse för godiset. Lek och kasta omkring med godisbitarna så att de blir extra intressanta. Upprepa tills hunden släpper fokus på leksaken och intresserar sig mer för dig och godiset. Efter en så svår träningsomgång är det viktigt att göra några enklare träningssituationer med mindre åtråvärda föremål.
Fortsätt träna som ovan, men variera mellan godisbelöning och lekbelöning, dvs ha en annan ännu mer åtråvärd leksak som belöning när hunden släpper föremålet. När släppsignalen börjar sitta ordentligt kan du också belöna att din hund släpper föremålet med fortsatt lek med samma föremål.
Så småningom kan du även träna med ätbara saker som tuggben, godis etc. Börja med mindre åtråvärda saker i början och säg ”tack” och släpp godisbitar redan innan din hund har tagit föremålet i munnen. Om hunden inte låter föremålet vara när du säger tack och släpper godis så har du gått lite för fort fram och får göra övningen enklare.
Nu kan du även börja träna på föremål som din hund hittar på promenaden eller ”snor” från familjemedlemmar.
Träna på alla stegen både inne och ute i olika situationer.

Om hunden har något du måste ta ifrån

Med en väl intränad släppsignal kommer du kunna få din hund att släppa allt möjligt som den får tag på. Men om hunden råkar få tag på något farligt eller på annat sätt olämpligt innan din släppsignal funkar och du är tvungen att ta ifrån hunden det den har så ska du göra det så lugnt som möjligt. Undvik att pressa hunden mer än nödvändigt och bli inte arg eller upprörd. När du väl plockat ut föremålet ur hundens mun kan de ge superbra belöning även om hunden inte släppte frivilligt. Då ökar sannolikheten att hunden släpper föremålet lättare nästa gång ni hamnar i en liknande situation. Dessutom minskar risken för att hunden utvecklar eller ökar resursförsvar.

Om resursen är en person

Det händer att hundar ser en person som en resurs och vaktar personen mot andra hundar eller människor. Även här är det viktigt att inte bli arg på hunden för då riskerar resursförsvaret att förstärkas. Om du hamnar i en situation där din hund vaktar dig (eller någon annan person) så är det bästa att ”lösa upp” situationen så att spänningen släpper. Res dig upp och gå iväg, be den andra personen eller hunden flytta på sig, eller kasta iväg en godisbit till din hund som den får söka efter på avstånd. Efter ett tag kommer hunden förhoppningsvis inse att den andra personen eller hunden inte utgör något hot. Arrangera gärna liknande situationer där hunden får vänja sig vid att andra hundar eller människor är i närheten, men inte konkurrerar. Det är viktigt att situationerna är tillrättalagda så att din hund känner sig helt lugn i situationen, annars riskerar vi att öka resursförsvaret i stället för att minska det.

Om resursen är en plats

Vissa hundar vaktar platser snarare än personer eller föremål. Här gäller samma grundprincip; lär hunden att ingen annan konkurrerar om hundens plats genom att låta den vara ifred där. Om hunden börjar vakta andra platser, som den gemensamma soffan eller husses/mattes säng så kan du lugnt locka ner hunden genom att exempelvis rulla iväg en godisbit som hunden får söka efter. När du själv sedan har satt dig i sängen eller soffan så brukar det gå bra att välkomna hunden dit igen utan att resursförsvaret triggas. Även när resursförsvaret gäller en plats så är det viktigt att inte bli arg eller upprörd för då riskerar vi att förstärka problemet.

Resursförsvar mellan hundar

Om resursförsvar uppstår två hundar emellan så kan följande vara bra att tänka på:

Tillrättalägg så att de får ha sina resurser ifred. Ta enbart fram tuggben, leksaker etc när du är säker på att det inte kan uppstå en konkurrenssituation. Dela av vid behov med barngrindar, stängda dörrar eller passa på när bara en hund är hemma.
Vänj hundarna i små steg, dvs gå inte vidare förrän båda hundarna är 100% trygga och avslappnade i situationen. Om hundarna är trygga med att tugga ben med ett kompostgaller emellan så kan det vara ett bra träningssteg, men det kan också behövas längre avstånd. Tillvänjningen måste individ- och situationsanpassas.
Ett sätt att förebygga resursförsvar hundar emellan är att hålla lite koll på hundarna när de får tuggben och andra resurser. Hjälp dem att hålla tillräckligt avstånd till varandra och se till att de respekterar varandra när de ber om avstånd. Se till att de inte stjäl föremål/tuggben från varandra.
Belöna den hund som låter den andra hunden ha sin resurs ifred. Belöna gärna i riktning bort från den andra hunden så hjälper du hundarna att öka avståndet sinsemellan i konkurrenssituationer.
Om någon ändå tar ett föremål/tuggben från den andre så kan du belöna den hunden som väljer att inte ta strid. Det är bättre för harmonin i gruppen om det lönar sig att vända andra kinden till, än om det lönar sig att ta till strid.

Kan smärta vara orsak?

Om din hund visar tecken på resursförsvar så rekommenderar jag att låta en veterinär göra en allmän undersökning av hunden för att se om smärta eller annan fysisk ohälsa kan vara orsaken till att hunden utvecklat beteendet. Smärta kan göra hunden mer lättstressad och lättretlig, vilket ofta visar sig i den här typen av situationer.

Jobba förebyggande

Bäst resultat får vi, som alltid, om vi jobbar förebyggande. Om du redan från början låter hunden ha sina saker ifred, tränar in en bra släppsignal baserad på positiv förstärkning/belöning och hanterar eventuella resurssituationer lugnt så ökar sannolikheten för att du slipper problem med resursförsvar. Om du ser tendenser till resursförsvar hos din hund och inte ser resultat av dina åtgärder och träningsförsök så rekommenderar jag att du söker hjälp hos en hundpsykolog (som är medlem i Sveriges Hundföretagare) innan problemen växer sig för stora. Ju förr man tar tag i problemen, desto lättare går det att lösa.

Varmt lycka till!

Kicki Fellstenius, Hundpsykolog, Medlem i Sveriges Hundföretagare.

Vi blir foderleverantör och samarbetspartner till Hundar Utan Hem!

Vårt nya samarbete med Hundar Utan Hem

Vi har sedan i juni 2020 haft ett flertal kampanjer där våra härliga följare på Instagram har hjälpt oss att samla ihop över 22.000 måltider som vi donerat till hundarna utan hem på Irland. Hundar utan hem vill hälsa att detta verkligen gör så stor skillnad, så vi vill rikta ett stort tack till alla er som börjat följa och följer oss på denna resa vi gjort tillsammans med Hundar utan hem!

Vi har under denna period lärt känna teamet och hjältarna bakom denna fantastiska och viktiga organisation och verkligen förstått hur stor skillnad deras arbete gör för så många hundar som hamnat snett. Hundar utan hem hjälper cirka 2000 hundar årligen, detta är hundar som räddas från dog pounds och som annars hade avlivats.

Vi vill fortsätta hjälpa till och därför kan vi stolt meddela att från och med nu så kommer vi gå in som foderleverantör och samarbetspartner till Hundar utan hem. Det här betyder att vi varje månad, genom att leverera foder, kommer säkerställa att alla dessa hundar får mat och att Hundar utan hem aldrig igen ska behöva lägga tid, energi eller pengar på mat utan istället kan fokusera på att hjälpa fler utsatta hundar.

Det känns superhärligt att kunna hjälpa till, vi har även tänkt använda vårt samarbete till att hjälpa till dels genom dessa donationer men också genom att belysa problemet med hemlösa hundar och hjälpa Hundar utan hem att växa så fler hundar får chansen till ett kärleksfullt hem.

7 farliga julväxter för hundar

Under julen har vi inte bara ätbara saker hemma som kan vara farligy för hundarna, utan även växterna vi har i våra fönster och på våra bord kan vara giftiga. Vår veterinär Giulia Li Donni har listat nedan vilka växter som är giftiga för våra fyrbenta vänners hälsa:

1) Mistel

Att kyssas under misteln är en romantisk tradition under jul, men vi ska försöka hålla växten borta från våra husdjur. Bladen och bären är giftiga och orsakar diarré, kräkningar och dregling.

2) Järnek

De läckert röda men illasmakande bären är mycket giftiga! Innehåller koffein och teobromin. Orsakar diarre, kräkningar och salivering.

3) Julstjärna

Hela växten är giftig och orsakar kräkningar och diarré. Symptomen är i de flesta fall lindriga. Kraftigare besvär med svullnad och sväljsvårigheter kan förekomma.

4) Julros

Julrosen är också giftig för våra hundar. Denna växt kan orsaka kräkning och diarre.

5) Hyacint

Framförallt är löken giftig och orsakar kräkningar och diarré.

6) Amaryllis

Hela växten är giftig och orsakar kräkningar och diarré.

7) Tulpan

Framför allt är det löken som är giftig och orsakar kräkningar, magsmärtor och salivering.

Om din hund har fått i sig någon av dessa växer så bör du kontakta en veterinär direkt. Oftast bör man åka in till djursjukhuset för att få hunden att kräkas inom 2 timmar.

Ta hand om er och våra fyrbenta vovvar nu under julen! 🐾🎄

Så får jag önska er alla en god jul och ett gott nytt år!

/Giulia, leg. veterinär

Vi har träffat Sandra Tellström som jobbar med hundspann i Åre

Vi har intervjuat Sandra Tellström, som driver verksamhet uppe i Åre där du kan boka hundspann och få åka eller köra med några av hennes 30 st polarhundar. Wow säger vi!
Glöm inte att vi nu också har en tävling med Sandra i vår julkalender där du kan tävla om att vinna en hotellweekend för 2 personer och få chans att besöka Sandra och åka hundspann!

Sandra är också med och driver verksamheten Hundsteg, ett utbildningsföretag med fokus på att skapa en högre kunskapsnivå för både hundägare och branschfolk. Sandra är själv diplomerad hundinstruktör, hundpsykolog och coach. Läs mer om Sandras passion för hundarna här och hur det är att träna och få jobba med dessa urhundar i magiska vinterlandskap ❄️

Berätta lite kort om dig!

Jag är en Kalifornienfödd tjej som hittat till Jämtländska fjällen. Jag bor ”mitt ute i ingenstans” tillsammans med mina två döttrar, man och våra 30 polarhundar.

Hur började du med hundspann?

Det är över 17 år sedan och jag började egentligen med en hund som var tänkt som en turkompis ”bara”. Det finns något väldigt verkligt som heter ”polarhundssjukan” och jag drabbades som så många andra av. En hund blev på något vis till 30, en lägenhet blev till en gård och så en flytt till fjällen på det – så står jag här 17 år senare! Så den ena ledde till det andra får man väl lov att säga!

Vart kommer din passion ifrån?

Vilken bra fråga! Jag vet inte, är nog född med den på något vis. Älskar att utmana mig själv och flytta mina egna gränser. Kärleken till fjällen och samarbetet med hundarna på det – hur kan man inte bli passionerad? 😊

Vad är det som gör hundarna så speciella? Egenskaper? Vad är speciellt för raserna Alaskan Malamute och Grönandshundar?

Jag har valt de förmodligen två mest egensinniga raserna inom draghundssport, jag har en förkärlek till hundar med starka viljor, egna åsikter och stor integritet. Med dessa hundar behöver man lyssna, respektera, samarbeta och ofta förhandla. De är inga ”push-overs” och vet sitt eget värde. Jag tycker detta är oerhört spännande och gör arbetet med dem intressant, men jag ska också erkänna, till och från också frustrerande 😉

Hur tränar man hundarna för att jobba i just ett hundspann?

Samarbete är oerhört viktigt tillsammans med en stark teamkänsla som grundar sig i trygghet. Hundarna behöver lita på varandra i vått och torrt för att med självförtroende ta sig an fjällen och de stora prövningar som kan ligga där. Jag lägger mycket tid på att främja relationerna mellan hundarna och etablera tydliga rutiner de tryggt kan vila mot.

Kan det uppstå konflikter mellan hundarna sinsemellan eller jobbar dom i samma flock?

Konflikter kan absolut uppstå, speciellt kring unga hundar eller vid löptider. Spannet/flocken är i ständig förändring. Det viktiga är att följa med, vara uppmärksam på skiftningar i dynamiken och skapa förutsättningar för spannet att hantera dem. I mitt spann sammanlagt finns det 15 hundar och de bor fyra olika flockar, sammansatta baserat på familjerelationer och personligheter.

Hur långt orkar dom springa? Hur ser deras uthållighet ut?

Hur långt som helst! Nästan i alla fall! Allt beror på träningen man lägger in i dem. Men med en god träningsgrund kan de springa 12-15 timmar med enbart korta ”snacks” pauser. Sedan behöver de en vila på några timmar och kan sen ta sig an ett nytt lång pass. Hundarna har en annan förbrännings ”system” än oss och deras huvudsakliga energi kommer ifrån fett och proteiner. De har en helt annan uthållighet än oss människor!

Vad gör hundarna på sommaren, när det inte finns någon snö? Måste man träna med dom för att bibehålla lust och uthållighet?

Vi tränar från augusti till maj, så hundarna har semester i cirka tre månader. Jag upplever att det uppskattar att bara ”lata” sig då och få en paus från arbetet i selen. Vi badar och simmar våra hundar mycket och så kör vi styrketräning i våra ”hundgym” i hundgårdarna. När hösten kommer har de kvar en grund styrka och byggt upp ett stort sug på att få springa i spannet igen!

Hur ser man på hundarna att de tycker om att vara med i hundspann? Finns det hundar som tycker mindre om det?

De allra flesta tycker om det, men det finns såklart undantag där hundarna trivs bättre i mindre spann eller till och med som ensamhundar. Dock vill jag säga att det är ganska ovanligt. Detta är hundar som är avlade på att leva och jobba tillsammans med andra.

Hur motiverar du hundarna? Får de någon speciell belöning?

Att få springa är belöningen, annars skulle de inte gå att få dem att jobba i så många timmar i taget. De brinner för sitt jobb och är inget annat än arbetsnarkomaner 😊 Sen får de ”snacks” varannan timme när vi är ute och tränar och det gillar dem såklart – men mest handlar det om att fylla på energidepåerna. Vad hundarna ofta uppskattar efter ett träningspass är uppmärksamhet, närhet och mys. De vill gärna vara nära, fysiskt och själsligt ❤️

Berätta mer om ditt yrke? Vad gör du utöver hundspann?

Jag är i grunden Hundpsykolog och arbetar främst med yrkesutbildningar där jag utbildar och fortbildar hundtränare och hundpsykologer. Jag brinner för att dela med mig, jag tycker det är fantastiskt roligt med kunskap och att få vara en del i andras utveckling är verkligen en ära jag står ödmjuk inför.

Vill du berätta mer om er verksamhet Hundsteg?

Det är ett utbildningsföretag med fokus på att skapa en högre kunskapsnivå för både hundägare och branschfolk. Vi gör alltifrån simpla prova på ”100kr kurser” till omfattande yrkesutbildningar. Variationen är rolig och håller oss själva både uppdaterade och på tårna. Nu under 2020 pga Covid19 så har den allra mesta verksamheten varit på distans och det har gett oss en spark i rumpan att utveckla våra utbildningar för fler att kunna ta del av digitalt. Något som tagits mot oerhört positivt och gett många ringar på vattnet!

Hur går ett hundspann till om man är nyfiken på att boka detta hos er?

En tur hos oss innefattar ungefär 3–4 timmar på fjället, deltagarna får antingen åka med ett större spann eller köra ett litet spann själva. Vi tar med oss fika och stannar för att dricka varm choklad och äta bullar framför en öppen eld. Har vi tur skiner solen från klarblå himmel eller så bjuds vi kanske på ett riktigt fjälläventyr i kraftigt snöfall! Vi har renrasiga polarhundar, Alaskan alamutes och Grönlandshundar de är inga snabba racerhundar utan riktiga frakthundar som arbetar långsammare men som riktiga slitvargar. De har stora personligheter och många med mycket integritet. Att komma och åka/köra hundspann hos oss handlar om mycket mer än bara vara på en släde, du får också lära känna dessa urhundar med alla deras egenskaper!

Läs mer om Sandras verksamhet här: www.hundsteg.se samt på Instagram under @hundsteg
Under våren startar de ett gäng distansutbildningar och kurser, så kika in hemsidan för att läsa mer om allting samt få mer info kring kursstarter.
https://www.instagram.com/hundsteg/

Glöm inte heller att följa Sandras hundkonto @ukioq_soul
https://www.instagram.com/ukioq.soul/

Julig kulig hjärngympa för vovven

Hundar har fantastisk nos, kropp och knopp. Och de behöver få använda dessa för att må bra! Mental stimulans brukar delas in i kategorierna nosarbete, inlärning, balans/kroppskontroll och problemlösning. Det är bra om du kan se till att din vovve regelbundet får ägna sig åt alla de olika typerna av hjärngympa.

Nu inför julhelgerna när inget följer de vanliga rutinerna är det lite extra viktigt att ge hunden det den behöver i form av mental stimulans. Då klarar hunden omställningen bättre och julen blir trevligare för både två och fyrbenta.

Här får du tips på några juliga kuliga övningar som ger din hund bra mental stimulans!

Kanelsök

Första julaktivitetstipset är kanelsök, som ju är en övning i kategorin nosarbete. Just nosövningar brukar ge en väldigt behaglig trötthet hos hunden som gör att den lätt går ner i varv och kopplar av.

Lär hunden att söka rätt på en kanelstång som du gömt i hemmet:

Lägg en kanelstång och en godisbit bredvid varandra någon meter framför hunden, fullt synliga. Säg ”sök” (eller valfri signal) och låt hunden gå fram och ta godisbiten. Upprepa många gånger, men pausa ofta.
Lägg enbart kanelstången någon meter framför hunden, fullt synlig. Säg sök och låt hunden gå fram mot kanelstången. Ge en godisbit precis när hunden sätter nosen mot kanelstången. Varva punkt 1 och 2 tills hunden alltid går fram till kanelstången även när godisbiten inte ligger bredvid.
Öka svårighetsgraden gömma längre bort och mer dolt. Öka i små steg så att hunden hittar den varje gång. Ibland lägger de en godisbit bredvid kanelstången och ibland belönar du från handen.
Fortsätt att variera svårighetsgrad så att hunden till slut klarar att hitta kanelstången på riktigt kluriga ställen.

Öppna julklappar

Andra julaktivitetstipset innehåller både problemlösning och lite nosarbete:

Slå in några godisbitar i en fin julklapp och låt hunden riva och slita upp paketet för att hitta godisbiten. Ju mer omslagspapper desto större utmaning.

Lär in några julkortsvänliga tricks

Tredje julaktivitetstipset handlar om inlärning och varför inte passa på att lära in något som du har nytta av?

Lär in några tricks som gör sig lite extra bra på julkortet som du ska skicka ut till släkt och vänner. Här är några exempel:

Ha en tomteluva på huvudet
Krama en tomte
Hålla en tomte eller något annat julpynt i munnen
Pussa tomtemor eller tomtefar (dvs husse eller matte) på kinden
Titta fram bakom axeln på tomtemor eller tomtefar

Börja enkelt och belöna varje steg i rätt riktning.

Tänk på att det viktigaste är att ni har kul tillsammans!

Ha en HUNDerbar jul!

/Kicki

10 giftiga livsmedel för hundar under jul

Hej alla hundvänner! Giulia Li Donni här, Furry Friends egna veterinär! Julen står på glänt och vi är mitt uppe i att dekorera våra hem, handla julklappar, laga mat och baka knäck. I allt det stökiga härliga så vill jag uppmärksamma att det att det finns en del saker under julen som kan vara farliga för din hund. För att minimera risken att du och din fyrbenta vän får spendera julhelgen på djursjukhuset, har jag listat 10 farliga saker som med stor sannolikhet finns i hemmet under julen:

1) Julbordet

Under julen är våra matbord fyllda med god mat och det kan finnas tillfällen där våra hundar av misstag smakar på maten.

Om din hund får i sig överdrivet mycket julmat rekommenderar jag att höra av dig till en veterinär. Detta eftersom att för mycket fett för hunden kan resultera i svåra problem som till exempel svår pankreatit och då krävs specialistvård. Så håll ett extra öga på vovvarna vid bordet, (och kanske främst när du inte själv är i rummet).

2) Choklad
Choklad är mycket giftigt för våra hundar.
Det kan i värsta fall orsaka andningssvårigheter, kräkningar, diarré och kramper. Ämnet teobromin som finns i chokladen har en dödlig effekt på hundar om de får i sig en för stor mängd.

3) Fiskben och kycklingben
Detta bör undvikas då både fiskben och kycklingben kan orsaka magsår samt förstoppning eller andra matsmältningsproblem.

4) Rå potatis
Rå potatis innehåller solanin som kan ge kräkningar, diarré, yrsel och kramper.

5) Alkohol
Alkohol hos hunden orsakar berusning, yrsel och kan faktiskt vara dödligt.

6) Lök
Löken innehåller allicin som är giftigt för hundar. Allicin finns i både rå och tillagad lök och kan orsaka blodbrist hos din hund. Löken skadar blodkroppar och orsakar anemi.

7) Vindruvor och russin
Orsakar tarmproblem och njursvikt; det som är giftigt sitter i fruktköttet och skalet.

8) Nötter
Macadamianötter anses vara extra giftiga för hundar. Tänk också på att saltade nötter överlag kan leda till saltförgiftning hos din hund.

9) Deg
Deg jäser i magen och kan ge symtom som påminner om alkoholpåverkan.

10) Champagnekorkar
Det är inte bara maten på ett julbord som kan vara en fara för din hund. Glöm inte att hålla koll på vin och champagnekorkarna under kvällen. Vissa fyrbenta vänner tenderar att tycka korkar är en rolig leksak som kan leda till allvarliga konsekvenser om de av misstag förtärs.

Har din hund fått i sig något ovan, ring din veterinär och rådfråga hur du ska gå till väga.
Tills vidare önskar jag er en god jul och ett gott nytt år! Så hörs vi snart igen!

Varma häsningar
Giulia Li Donni

Just nu - prova på rabatt

Beställ ett av Furry Friends hälsosamma hundfoder och få 100kr rabatt på din första order. Fri hemköring & aldrig någon bindningstid så du kan säga upp din prenumeration när som helst.

Välj ett foder här

Välkommen tillbaka!