Resursförsvar ? när familjens kelgris förvandlas till ett monster

Välkommen tillbaka!

Logga in med din mailadress som användarnamn för att göra ändringar i din prenumeration.

Logga in med Facebook
eller
Resursförsvar - när familjens kelgris förvandlas till ett monster

Det är inte ovanligt att hundar på olika sätt visar att de vill ha föremål, mat, individer eller platser ifred. Den annars så vänliga familjemedlemmen blir som förbytt och visar tänder, morrar eller till och med nafsar mot den som närmar sig. Genom rätt hantering och träning går det att ändra hundens beteende och komma tillrätta med situationen. Men det är också lätt att av misstag förstärka problemet.


Vad är resursförsvar?

Vaktande av föremål, mat, individer eller platser brukar kallas för resursförsvar och kan riktas både mot människor och hundar. Vissa visar resursförsvar kopplat till flera av de olika företeelserna, men andra vaktar enbart exempelvis mat eller föremål. Resursförsvaret kan också vara situationsbundet så att det bara uppstår i vissa sammanhang.

Orsaken till att en viss hund utvecklar resursförsvar kan både vara genetisk, dvs att den har en ärftlig predisposition för att utveckla resursförsvar, och inlärd, dvs att den lärt sig att den inte får behålla sina saker utan måste försvara dem. Inlärningen kan ha påbörjats redan i valplådan om valparna har fått chans att konkurrera om mat eller föremål men din hantering som hundägare spelar också en viktig roll.


Låt hunden ha sitt ifred

I grunden handlar resursförsvar om att hunden är orolig för att bli av med det hen har och det viktigaste för all hantering och träning är att övertyga din hund om att du inte konkurrerar om det hen har. Regel nummer ett är att så ofta det går låta hunden vara ifred med sin mat, sina ben etc.

Det finns en gammal inställning att vi ska kunna ta vad som helst från våra hundar och att det är bra att vänja hunden vid att vi tar ifrån den saker. Men denna inställning kan tyvärr skapa resursförsvar i stället för att förebygga eller träna bort. Tänk dig själv att någon tar ifrån dig det du har i tid och otid. Troligtvis kommer du bli irriterad och göra allt du kan för att få ha dina saker kvar. Kanske går du undan för att få vara ifred och om inte det hjälper kommer du till slut att fräsa ifrån. Detsamma gäller våra hundar!

Det är viktigt att lära både besökare, barn och andra hundar att din hund måste få vara ifred när den äter sin mat, tuggar ben eller ligger och sover. Om du har flera hundar i familjen måste alla få det utrymme och den matro som de behöver. För vissa hundar kan det innebära att de måste äta i var sitt rum och för andra kan det betyda att de behöver någon meter mellan matskålarna. Vissa hundar är helt obrydda kring resurser och då behöver du inte styra upp på samma sätt, men ändå vara lyhörd för små signaler på att någon av hundarna är obekväm.

Om vi inte respekterar hundens resursförsvar så kan det trappas upp och om vi lär hunden att vi inte konkurrerar så kan problemen minska eller försvinna.


Om vi närmar oss så är det något positivt

Parallellt med att hunden får vara ifred när den har något så kan vi också lära hunden att om vi närmar oss så är det för att ge hunden något, inte ta. För att lyckas med det budskapet så är det viktigt att du hela tiden håller dig utanför hundens trygghetszon, dvs hunden ska inte känna någon oro alls över att bli av med det hen har. Var uppmärksam på små små tecken på att din hund blir orolig; att hunden stelnar till, vänder bort blicken eller stirrar på dig, drar sig undan eller ser spänd ut. Om du ser något av dessa tecken så har du kommit för nära.

Träningen går ut på att du på avstånd kastar eller rullar dit något som hunden vill ha, exempelvis en supergod godisbit. Gå därefter därifrån och låt hunden vara ifred. Det är viktigt att hunden enbart får en positiv upplevelse i situationen, dvs inte en mix av oro för att bli av med något i kombination med det positiva. I takt med att hunden börjar lära sig att du inte konkurrerar så kan du sakta minska avståndet till hunden.


Träna in en släppsignal

Ibland hamnar vi i situationer då hunden tar saker som hen inte ska ha. Genom att träna in en bra släppsignal kan du undvika konflikt i de situationerna. Du kan inte träna in släppsignalen i skarpt läge, för den situationen är för svår för hunden att börja i träningen i. I stället börjar du träna i neutrala situationer där din hund inte har något att vakta. Du kan välja vilken signal du vill, men om den signal du använder idag (exvis ”loss”) har råkat bli ”förgiftad” och negativt laddad så rekommenderar jag att du hittar på en ny signal (exvis ”tack”). Träna in släppsignalen i följande steg:

  1. Börja lära hunden att ”tack” (eller den signal du valt) betyder att hen kommer få något gott från dig genom att träna i situationer där det inte finns något annat som stör, dvs när hunden inte har något som den vill ha. Säg ”tack” och släpp några godisbitar på golvet. Hunden behöver inte göra något (dvs i det här steget behöver inte hunden släppa något) utan får godisbiten direkt. Upprepa ”tack” + släpp godis på golvet många gånger, flera gånger om dagen i flera dagar. Det är viktigt att du först säger ordet ”tack” och därefter släpper godisbitarna. Träna gärna på olika platser (olika rum inomhus och även på störningsfria platser ute), men bara när hunden inte har något.
  2. Fortsätt träna ytterligare några dagar som i punkt 1, men börja också peka ut vissa av godisbitarna för hunden. Dvs säg ”tack” + släpp några godisbitar på golvet + hjälp hunden att hitta godisbitarna genom att peka på dem. I det här steget lär du hunden att om dina händer/fingrar närmar sig så betyder det att det finns något gott där. Vi vill undvika att hunden lär sig (eller motverka att hunden redan har lärt sig) att dina händer betyder att du försöker ta ifrån dem något.
  3. Nu kan börja träna i närheten av olika föremål. I det här steget ska det vara neutrala föremål som hunden inte är så intresserad av. Dvs inte tuggben, leksaker eller annat som har högt värde för hunden. Lägg ner föremålet på golvet, säg ”tack” och släpp några godisbitar på golvet. Peka ut en del av godisbitarna, men undvik att röra föremålet. Så fort hunden tittar på föremålet säger du ”tack” och släpper godisbitar. Upprepa många gånger, flera gånger om dagen i några dagar.
  4. Upprepa steg 3, men med ett föremål som har lite värde för hunden, exvis en ”tråkig” leksak. Lägg föremålet på golvet, säg ”tack” och släpp några godisbitar på golvet. Rör inte föremålet, men peka ut några godisbitar då och då så att hunden fortsätter att lära sig att dina händer inte innebär att de blir av med något, utan att de får något. Låt ibland hunden ta leksaken, säg ”tack” och släpp några godisbitar på golvet. Fortsätt att ignorera föremålet och peka ut några godisbitar då och då.
  5. Fortsätt träna med lite mer intressanta föremål. Säg ”tack” och släpp direkt godisbitarna oavsett om hunden släpper föremålet eller ej. Om hunden inte släpper föremålet när du släpper godisbitarna så har du gått för fort fram och får backa lite i träningen.
  6. Fortsätt träna som i tidigare steg, men börja också ta i föremålet med ena handen. Säg ”tack”, släpp godisbitar på golvet, passa på att lyfta och lägga tillbaka föremålet när hunden tar en godisbit en bit bort, låt därefter föremålet vara och fortsätt att peka ut godisbitar på golvet. Om hunden blir orolig eller spänd när du lyfter föremålet har du gått för fort fram och får träna mer på föregående steg innan du provar igen. Prova med ett så neutralt föremål som möjligt.
  7. Varva lek med föremålet med ”tack” + släpp godisbitar. Öka svårighetsgraden allt mer genom att ha intressantare föremål och genom att interagera mer med föremålet. Om din hund tvekar att släppa när du säger ”tack” och släpper godisbitar så har du gått för fort fram. Om hunden inte vill släppa leksaken så är det viktigt att du inte ger någon uppmärksamhet alls till leksaken och i stället försöker skapa intresse för godiset. Lek och kasta omkring med godisbitarna så att de blir extra intressanta. Upprepa tills hunden släpper fokus på leksaken och intresserar sig mer för dig och godiset. Efter en så svår träningsomgång är det viktigt att göra några enklare träningssituationer med mindre åtråvärda föremål.
  8. Fortsätt träna som ovan, men variera mellan godisbelöning och lekbelöning, dvs ha en annan ännu mer åtråvärd leksak som belöning när hunden släpper föremålet. När släppsignalen börjar sitta ordentligt kan du också belöna att din hund släpper föremålet med fortsatt lek med samma föremål.
  9. Så småningom kan du även träna med ätbara saker som tuggben, godis etc. Börja med mindre åtråvärda saker i början och säg ”tack” och släpp godisbitar redan innan din hund har tagit föremålet i munnen. Om hunden inte låter föremålet vara när du säger tack och släpper godis så har du gått lite för fort fram och får göra övningen enklare.
  10. Nu kan du även börja träna på föremål som din hund hittar på promenaden eller ”snor” från familjemedlemmar.
  11. Träna på alla stegen både inne och ute i olika situationer.


Om hunden har något du måste ta ifrån

Med en väl intränad släppsignal kommer du kunna få din hund att släppa allt möjligt som den får tag på. Men om hunden råkar få tag på något farligt eller på annat sätt olämpligt innan din släppsignal funkar och du är tvungen att ta ifrån hunden det den har så ska du göra det så lugnt som möjligt. Undvik att pressa hunden mer än nödvändigt och bli inte arg eller upprörd. När du väl plockat ut föremålet ur hundens mun kan de ge superbra belöning även om hunden inte släppte frivilligt. Då ökar sannolikheten att hunden släpper föremålet lättare nästa gång ni hamnar i en liknande situation. Dessutom minskar risken för att hunden utvecklar eller ökar resursförsvar.


Om resursen är en person

Det händer att hundar ser en person som en resurs och vaktar personen mot andra hundar eller människor. Även här är det viktigt att inte bli arg på hunden för då riskerar resursförsvaret att förstärkas. Om du hamnar i en situation där din hund vaktar dig (eller någon annan person) så är det bästa att ”lösa upp” situationen så att spänningen släpper. Res dig upp och gå iväg, be den andra personen eller hunden flytta på sig, eller kasta iväg en godisbit till din hund som den får söka efter på avstånd. Efter ett tag kommer hunden förhoppningsvis inse att den andra personen eller hunden inte utgör något hot. Arrangera gärna liknande situationer där hunden får vänja sig vid att andra hundar eller människor är i närheten, men inte konkurrerar. Det är viktigt att situationerna är tillrättalagda så att din hund känner sig helt lugn i situationen, annars riskerar vi att öka resursförsvaret i stället för att minska det.

 

Om resursen är en plats

Vissa hundar vaktar platser snarare än personer eller föremål. Här gäller samma grundprincip; lär hunden att ingen annan konkurrerar om hundens plats genom att låta den vara ifred där. Om hunden börjar vakta andra platser, som den gemensamma soffan eller husses/mattes säng så kan du lugnt locka ner hunden genom att exempelvis rulla iväg en godisbit som hunden får söka efter. När du själv sedan har satt dig i sängen eller soffan så brukar det gå bra att välkomna hunden dit igen utan att resursförsvaret triggas. Även när resursförsvaret gäller en plats så är det viktigt att inte bli arg eller upprörd för då riskerar vi att förstärka problemet.



Resursförsvar mellan hundar

Om resursförsvar uppstår två hundar emellan så kan följande vara bra att tänka på:

  • Tillrättalägg så att de får ha sina resurser ifred. Ta enbart fram tuggben, leksaker etc när du är säker på att det inte kan uppstå en konkurrenssituation. Dela av vid behov med barngrindar, stängda dörrar eller passa på när bara en hund är hemma.
  • Vänj hundarna i små steg, dvs gå inte vidare förrän båda hundarna är 100% trygga och avslappnade i situationen. Om hundarna är trygga med att tugga ben med ett kompostgaller emellan så kan det vara ett bra träningssteg, men det kan också behövas längre avstånd. Tillvänjningen måste individ- och situationsanpassas.
  • Ett sätt att förebygga resursförsvar hundar emellan är att hålla lite koll på hundarna när de får tuggben och andra resurser. Hjälp dem att hålla tillräckligt avstånd till varandra och se till att de respekterar varandra när de ber om avstånd. Se till att de inte stjäl föremål/tuggben från varandra.
  • Belöna den hund som låter den andra hunden ha sin resurs ifred. Belöna gärna i riktning bort från den andra hunden så hjälper du hundarna att öka avståndet sinsemellan i konkurrenssituationer.
  • Om någon ändå tar ett föremål/tuggben från den andre så kan du belöna den hunden som väljer att inte ta strid. Det är bättre för harmonin i gruppen om det lönar sig att vända andra kinden till, än om det lönar sig att ta till strid.


Kan smärta vara orsak?

Om din hund visar tecken på resursförsvar så rekommenderar jag att låta en veterinär göra en allmän undersökning av hunden för att se om smärta eller annan fysisk ohälsa kan vara orsaken till att hunden utvecklat beteendet. Smärta kan göra hunden mer lättstressad och lättretlig, vilket ofta visar sig i den här typen av situationer.


Jobba förebyggande

Bäst resultat får vi, som alltid, om vi jobbar förebyggande. Om du redan från början låter hunden ha sina saker ifred, tränar in en bra släppsignal baserad på positiv förstärkning/belöning och hanterar eventuella resurssituationer lugnt så ökar sannolikheten för att du slipper problem med resursförsvar. Om du ser tendenser till resursförsvar hos din hund och inte ser resultat av dina åtgärder och träningsförsök så rekommenderar jag att du söker hjälp hos en hundpsykolog (som är medlem i Sveriges Hundföretagare) innan problemen växer sig för stora. Ju förr man tar tag i problemen, desto lättare går det att lösa.

Varmt lycka till!

Kicki Fellstenius, Hundpsykolog, Medlem i Sveriges Hundföretagare.


 

Blogginlägg från Furry Friends

Just nu - prova på rabatt

Beställ ett av Furry Friends hälsosamma hundfoder och få 100kr rabatt på din första order. Fri hemköring & aldrig någon bindningstid så du kan säga upp din prenumeration när som helst.